(nattsånger)
nattsångerna
lindar
tystnadens blad
väver ängdernas
drömmoln
kvinnan har
lossat
färden
löst
hamnens knutar
bladen
tystnaden
skänker henne ro
nattsånger
ljuder inom
*
(gråandning)
grå
andas moln
grå
skimrande
dräkt
skrudar ögonens
vyer
nattens regn
glittrar
tröstefägring
*
(rosenfall)
rosens blad
faller
rinner nedför
slänten
brunnar av iris
möter färden
rosens blad
färdas genom
origos öppnade
visshet
*
(nog)
hon vände ansiktet
till
skärmmakaren
visa mig
hur du
väver
och han visade henne
vassens ordvävan
de vandrade till stranden med
barken den rödabruna
släppta
färgade vassen med lov till
av barren
malde de
med lov till
grön
han hällde färgerna i krus av jordens lera
med droppar ur hav
fuktad
jag vandrade till kammaren
satte mig på tröskeln
flätade mig
en skärm
vi
höll långa samtal
målade med mjuka penslar
skärmens färger
såg djupt in i skärmens
vinklar och vrår
sade
nu är det nog
detta måste upphöra
slöt händerna hårt
med dubbla råbaner
råbandsknutar
heter
det
scarabe fattade händerna
det valet är inte ditt
jag svarar
det är
nog
nu
jag flätade av vass
en skärm
till värnad
vek skärmen i många skikt
däri lyssnar jag till
scaraben
vakandes vid min härd
av nog
*
(trumfingrar)
fingrar
trummande
lekande
blommor bär glittrande
är pärlbrudar
med kronblad
öppnade
vem
trummar så mjukt
i strilande
toner
forsen
älven
regnfolken
trummar
tassar
mjuka
väcker
gryningens källa
tager du denna
dag
till att älska i
nöd och lust
*
(”)
i din blommande
själ
andas mjukt
rosens vintersömn
den lågan andas evig
*
(”)
mycket döljs av
stegrande färder
se rädslans
blick
smärtans blick
*
(”)
drömmarna är de
djupa rötterna
dessa kan de
aldrig släcka eller skada
de, drömmarna
består ty dessa är ditt hjärta
*
(”)
sträckt är
handen genom glasets krossade
tar du emot
handen i dina blodspår
minns att blodet
är din själs tårar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar