(ansiktet)
tjärnen
öppnade händerna
släppte
de röda
näckrosskålarna
lade sina
strömmar
i floden
floden
vilken rör vid
vildblomstrens
stränder
floden
lyfte ditt
ansikte
visade dig
för mig
viskade hav
tillit
och bergen vilka
håller
stränderna
strödde guld
strödde
silverblad
vilka mjukt föll
in i varandra
*
(humlan)
humlan
rör vid
nyponrosen
pälsen
pudras vit
landar i stenens
solvarma
ur jordens
hjärta stiger
toner ur humlans
bröst
till granen
ler humlan
hör du
min broder björn
våra sånger
möts i cirkelns
mitt
åter
trummar humlan
på stenens
spända hud
*
(spegeln)
spegeln
viker upp bladen
i livsboken
detta är att
mötas
frånse ej den
stunden
så lyfte
spegelfjärilen
in i molnhavdas
klarhet
*
(röd droppe)
se
denna röda
droppe
stigen
samlad
ur saknadens öga
hur droppen
färgar marken röd
stanna
se
ur det röda
stiger det gröna
andas
fridsstilla
lugn
*
(rösten)
rösten
spunnen ur
tonregn
spricker i
känslans
stigande våg
sången
skrevs
med älskande
fingrar
mötet
splittrades i
tusen skärvor
två planeter
en strålande
stjärnö
i väntan på regn
tonregn
*
(”)
lyssna till
fåglarnas stämmor
hur stämmorna
väver
*
(”)
till viss del är
livet en skådeplats
vari ditt hjärta
rör vid tingen
det vilket är
öppnas det vilket ännu ej är
viks in i dukar
mjuka dun i
dukar
att vila din
tanke i
*
(”)
skådespel är ej
krig
arenan gjordes
till en krigsplats
en ”dödsfälla”
en offerfälla
säg
var det inte
egentligen
åskådarna vilka
var offer för sina oskolade insikter
arenan var en
cirkel sedermera en halvcirkel
*
(”)
fåglarnas stämmor
är icke krigiska, talar ej krig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar