lördag 13 september 2014

den 13 september 2014

(vallaregrind)


vallare
vallaregrind


öppnas


spilåpipan
kallar hem


kåsan
med sommarvandring
är
tömd


silverskäran vaggar
i ängsvallarens hand


renfana
ler

vaja
vaja

fjällbäcken porlar


linet
blå
nubrunt

brunskallror


skäres
samlas

långa kjolar
förkläden
hucklen
stärkta

rosiga kinder
glitterögonsljus


brunskallror skäres
får jag lov
med lov

samlas

till kommandebruk


drömmer
drömmer bordets duk
i tolvskafts

nejlikedoft
pomerans

doft av blå följer
höstregns
glöddroppar

ljusskålar skimrar
väggarnas

skuggvakare



vävstolen sjunger i vinterylande
gnistdans


*

(tungt)

han sover
tungt


inlindad
i lönnens
eldblad


mannen
vilken tystnade
in i
glömskelunden


svagt kan han höra
en kvinnas stämma


stiga upp
ur

jordbädd



han lyfter det ena ögat
sluter det


som om
sången

vore törnen


och kanske
är hon det


törnet i hans hjärta

*
(gråtvaknande)


hon vaknar
gråtande

ur nattblads
stjärnäng

stiger hon


en kvinna


stegen släpar
likt en trasslad mantel


hon faller
samman

invid källan


i gryningen synes
ett röse


ljungen vakar
med allt det

havet sänder
över klippor

*

(silverdroppshängen)


silver
silverdroppshängen




bär hasselns fingrar


rödhaken
besjunger


gryningshymnens
släppta

mening

*

(digdrömd)


jag drömde
om dig denna natt


en främling
ändå vet jag


du finns


doften
pudrade du
in i min hud


där vid
nedstigandestranden


jag drömde
om dig

denna natt


en främmande


du
hade nedtecknat
den vackraste poesi

och jag önskar mig
kunna läsa detta vackra
ännu


minnet är
en flyende skugga


portalen
sluten över min panna

*
(bortönskan)

jag önskar mig

bort
bort

ändå
måste jag stanna



drag spikarna ur ramen
lyft mig av kroken


låt mig stiga
ut ur

tavlan


fängslad i dessa
väggar

väggar är jag
kommen


kommen

jag önskar mig
bort
bort

*

(”)

hur än
vanan sluter om din hand
vad den än är kommen till
minns
att du håller i bokryggen
du öppnar pärmarna
du
lever orden
orden lever ej för dig
det vill säga orden lever ej ditt liv

*

(”)

människan borde glädja sig i varje stund
att det täcke hon så ihärdigt vävt
knåpat samman
detta tyngdtäcke
bumlingstäcke
ej faller över henne välver över henne
ja
det borde hon

människan

Inga kommentarer: