(svansång)
nattsvan
sluter vingar
om solsvans drömmar
hon
silvermodern
flätar
vassens
mjuka
hav
rötter
spridda
sammanhållna
av fingerblad
lyfter sjöstämma
in i höstanemon
*
(höstfärd)
höstfärder
nalkas
allt närmre
stövlar sömmas
redo
följande
förande
ledande
värmande
valven äro höga
varunder båtar
seglar till havs
och havsmånen
speglar
ansiktets
skälvande yta
innan muren
spricker upp
stiger
solglöd
*
(örtagårdshänder)
örtagårdshänder
viker undan
täcke
rötternas djup
stiger
upp
viskar
andningsguld
ur mossens
vägar
lindrar
vareldarnas
hullinggrepp
härom lägges
blad
löser
käkarnas kramp
rötterna baddar
med ögon
dessa
öppnade sår rena
örtagårdshänder
bäddar in
cypressernas kvedosånger
från heden
hedstenarna
höres
violinen gråta
örtagårdshänder
viskar
floden stiger
hög
till helande
*
(sovandehand)
rosen
vilar
i kvinnans
sovande hand
släppt har hon
greppet
av en kvinna
vilar
tömd
stilla
gardinen andas
näri skimret
förenas med
skymningsmolnen
höljet viskar
så
brast jag
i min gärning
ordskäppan höll
ej måttet
lyste ej upp
edra rum
*
(eldröd)
eldröd
andas lönnen
så låt mig
drömma
elden i mina
händer
andas
fri
stigen ur
sorgflor
stigen ur
mumien
jag inlades i
låt mig
vila en stund
vid oasen
andas
eldarna
lyssna till
bjällrornas sång
låt mig dansa
låt mig
i en kort stund
tro mig vara
vacker
*
(”)
sagt utan
hjärtglöd är väggarnas krackelerande färger
och kanske är
detta av godo näri färgen flagnar
blottade bröst
har svårt att dölja sorgen i sitt hjärta
*
(”)
den vilken
sattes att vara åskådare har svårt att stiga in
den vilken
sattes att vara åskådare har svårt att höra
svaret på sitt;
får jag lov
*
(”)
så länge du ej
skadar en medvarande är frågan den;
om du egentligen
behöver göra det alla vill av dig
frågan är också
vad skada är samt vad
marginella
skillnader är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar