(svart häger)
svart häger
landar i
natthav
bär silverstrå
med
skimrar
stjärnåkrarnas
höstspiran
ringblommor
vaknar
i cinnober
helar de brända
skalen
svart häger
lyfter
lägger
gryningsblomman
i purpurblad
*
(under utbredd)
under
utbredd hand
lupin
inbäddad
i jordkupa
bereder
skalbagge
skimrande
vinterkommande
hösten
smeker
rosenfallen
ännu
trenne
rosavita dofter
skalbaggen möter
en kvinnas ögon
*
(ögonglöd)
glöden
i dessa ögon
vitnar
askan
pulserar
i andning
manande lugn
regnen vattnar
askans viloord
renad blickar
glöden in i
erkännande
av
kommande
viskar
in i ordknoppar
er
känner
mitt andesjälv
askan
är en vit
lotus i
hjärthand
falken bar den
till
given ur
bergshögasjö
*
(skalar)
hon skalar
det lagda
och var gång
skalen faller i
spiral
stiger skalet
läggs
om
om du icke vore
hon viskar om;
o
månsilver
det regnar
silver ur
månmoders hand
skalen svävar
är en
nattsåpbubbla
i gryningen
tindrar
ängen
regnbågsdiamanter
den skalade
frukten
är fruktansfri
i mognad
*
(”)
så är icke allt
liv samlevnad
allt liv handlar
ju egentligen om samlevnad
jag kan inte
förstå varför det mesta i människovärlden
människolandet
handlar om
motlevnad
*
(”)
alla förmågor
har vi i oss
vi är dem givna
till
förverkligande
det är bara vi
själva som håller oss tillbaka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar