(mötaröga)
i mötarögats
lins
andas
vidhetens
handhavda
munnen
är en kåsa
fylld
med belivande
källord
i mötarögats
lins
andas
liv
med huden
hör du
tystnaden råda
i
skönhet
*
(stammen)
stammen
i skogsvida
slogs omkull
tankekastet
for väsande
etter
genom
märg
genom
ben
saven stelnade
stammen i
skogsvida
slogs
omkull
kunde jag flyga
nu
orkar jag icke
mer
spira
mina rötter
ur djupen av
edra hjärtan
*
(rosenrös)
rosenröset
är lagt
en snölykta av
kvarts
stjärna rör vid
i natten skimrar
röset
så tyst
så stilla
*
(anslag)
med mjuka
anslag
faller
regnfingrar ned
sonetten
dansar ur
skugghörn
väckt av den
vilken manteln
föll av axlar
cembalo
sträcker svar
ur glömska
*
(”)
den vilken
sticker fötterna i cement
betong
lär ej kunna
flyga
*
(”)
i min värld
lever inte alla däremot allt sida vid sida i ett
i insikt av att
denna sida är du är jag är ja;
allt och alla
allt
*
(”)
jag upprepar
de avklädda
ansiktena är de vackraste
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar