tisdag 16 september 2014

den 16 september 2014

(ekorre)

ekorren
släpper nöten  rund


rullar kula
in under

träskopa vänd i lä


ekorren skuttar
ett varv eller två


ilar kvickt uppför stammen


möter skatfolken
vilka dukat till samtalsfest


ekorren
förtäljer dem

hasselns väg till toppen

den topp de nu sitter i

och skatorna
skatorna ler


blir det så med nöten du släppte

det

vet bara nöten
ler ekorren i mjugg

med leendeögon

*
(kanske)


kanske
hörde han


hennes svåra andhämtning


hjärtats
alltmer
saktande


stämman nådde henne
vid stranden uppgivenhet


han talade
lugn



genom att bara
vara


han skänkte henne
en stund av liv

*

(hand lyft)


hon lyfter
handen


för att slå sig själv


slagen
är de hon minns bränna


vinden
omfamnar handen

inte


låt oss så
ömhet till dig

*

(bojbryt)

hur

bryter man bojor


vilka är svetsade
hårt


där ögonen är
svetsade
samman


bojorna lagda
under hud


det finns bara ett
detta ett är


se

ärrens strömmar

följ
trådens väg


låset
är en labyrint


där hjärtat är ögat


löser du bojan
utan att bryta bojans hand

*

(bladfjärilar)

bladfjärilar
fäller tonarter


höstfälten andas skörd


marken
hennes hud doftar mognad


sommaren
bär hon i hjärtfamn


gåvorna
skänker hon
vidare

*

(”)


båten är icke förtöjd med sträckt med spänd lina
linan följer rörelsen
så följer livstråden rörelsens samandning

*

(”)

all kramp har behov av
att lösas varsamt


Inga kommentarer: