(tusenöar)
så
synes åter
tusenöarna
snudda vid
markernas
sträckta händer
handskålar
kupade till
stjärnmottagande
så
synes åter
tusenöarna
upptända
midnattsblå
stränder
i
detta
blida milda ljus
vari
ögonen ej
skyggar
vari ögonen
andas
stillhet
vari
ögonspeglarna
ombedes
se
det
gemenskap
är
*
(midnattsblå svan)
svanen
den fagra
midnattsblå
vilar
i spegelskivans
mitt
vingar
pärlbeströdda
slutna
handblad
i värnad runt
stranden är
den böjda nacken
säg minns du
skogsbackens
liljekonvaljregn
säg minns du
snödroppsskogen
nu
i ditt bröst
*
(ljusgrus)
silverhimlar
borstas med
mjuka
fingerkrattor
ljusgrus
landar
i
stigmandalas
viskar
följ
kom
följ
*
(drakfloder)
så
uppväcker dessa
höstens
drakfloder
vid vilka
himmelsdrakarna
vakat i
vinter vår
sommardalarna
sett kristallord
smälta i klarhet
sett fjärilsord
knoppas
samt vika ut
sommarorden
så
kläcktes äggen
så flög fåglarna
så bars sådden
frögivan
in i
drakfloderna
och drakarna
drack det givna
omvandlade
omvandlar detta
till järn
och Mikael
rör vid
himmelsskivan
så
gives styrka
till att vandra
till att bära
vinterdalen på
axlar
av börd
människobörd
*
(undrens)
undrens
sidor
sulorna
fotbladens
hållpunkter
svider
varje steg
en tagg
borras
in
droppar
klisterdroppar
är
smält tenn
ögonens oseende
stirrar
in i rest vägg
*
(örfil)
varje klang
en örfil
ett örfilsanslag
minner mig
om
om
om
armarna är block
av frysta
dödsögonblick
klätterväggen
jag glider
utför
klättrar
glider
ut
för
käftarna är
min orkeslöshet
släckt låga
pyr
ur sotat
nedbrunnen veke
orsaken
ja
vad
är
or
saken
*
(maneter)
maneter svävar
skönhetslugn
speglar
ängsdimma
så
vore jag
en manet
jag bränns ej
detta
lugn
denna
stillhet
graciös
gracila rörelser
skal existerar
ej
skalorna är
valarnas toner
sånger
stiger ur djupen
*
(tystinfall)
träden
släpper in
tystnaden
med
mjuka dunsar
tystkronor
så sade hon
hon skrudar
träden
med tysthängen
tystnaden
infaller
(”)
vad finns det
för visdomar i varje ögonblick
vilka ej är
ögonblinkade
*
(”)
klistertrådar
kan du icke likna vid livstrådar
klistertrådar
liknar mer tjocka(fog= engelska = tät dimma)
än dimma
vidga synen till
seende av fyrfaten lysande vägen
utifrån inifrån
uddarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar