(ej längre)
ej
längre
svarar mina
händer
till
kastvindarnas
knogar
ögonen mina
svarar
till eldens
jämna
rörelse
stillheten
är
den droppe
jag ber
omsluta
mig
stillheten
*
(med ålder)
med
ålder
stiger slagen
alltmer
upp
till ytan
ärren
bränner
smärtskoven
faller
alltmer
tätare
gasvävens
andningshål
dras
samman
asfalt
täcker min hud
alltmer
smärtan är
övergripande
och asfalten
är lagd till
sammanhållande
tidssammanhållande
*
(bak ögonjalusier)
hon ser
bak
ögonjalusier
det orden
uttrycker
hon ryggar
en hind
vilken
genomskådar
ordklossarnas
uppbyggnad
hinden
upplever markens
darrning
blåser
tornet omkull
i ängen växer
varningsklockor
bildar ring runt
hindens
betandelugn
*`
(sorgen)
sorgen
i mitt hjärta
är
alla
älskade
ord jag ej fått
uttala
säger du kanske;
förmått
säg
vad du vill
jag säger; fått
*
(fela i duk)
han
lyfter felan
ur duken
han bäddade in i
sand
näri elden
skänkte honom
värme
näri smärtan
brände hans
fingrar in i
pinande
hon
den långväga
lade örter till
läkande
nu vikes duken
ut
han väcker
varsamt
felans
stämma
hans
hjärtas sång
hon ler
näri molnduken
vikes
undan
*
(bröstkvarnar)
kvarnarna
i hennes bröst
skuggdyningar
lyfter forsvirvlar
bumlingar
vrider
vrider
vitknogad
sitter en kvinna
håller
behovselden i
händer
ur forsen
höjes
vidvingads
spann
häller seende
i var
droppes
vintervitnande
höstglöd
*
(”)
inför tävlingar
kysser de ofta korsen
ber om vinst
bön om vinst
godheten
favoriserar ej
godheten ger den
vinst vilken svarar till behovselden
*
(”)
det omedvetna
ögat skänker icke lindring i slagens
hetta
den trösten
river snarare upp det pågående helandet
var medveten om
bladen lagda i din hand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar