(lövgrodor)
i gräset
synes de
är de löv
är de blad
synes grodor små
hoppa
hoppa
kravla
lyssna stanna
beundra
be
undra
se sig runt
jo
jorden är stilla
fötter är
frånkomna
i rad
i cirklar
stiger lövgrodor
in i jordekupor
hål
hålor
och skogsmusen
skogsmusen i
granngården ler
fötterna deras
såg oss ej
så andas de alla
ut
i in
*
(fotbladsstigar)
med mjuka stigar
i sina fotblad
kommer han
mannen
med skog i
händer
där barken är
kiselsands
sträckta
stjärnstränder
han
rör vid mina
ögon
molnen
drömmolnen
skingras
vi lever
det sagda i
vinden
*
(ståltrådsväv)
hon vävde
av ståltråd
den sömmade
skrudens
murtyg
varv
efter varv
har jag nu
börjat
lösa tråden
i nästkommande
är
axlarna bara
är livet
friandat
hon
var inte en
annan
en annan var en
annan
jag ber om hopp
in i brunnens
djup
*
(gryningspärlor)
höstfagra
rör vid
gryningspärlor
svävar mjukt
runt knutar
lyfter tak
rosen den vita
med rosa anslag
sänder doft
in i ekarnas
cirkel
hon
förtäljer ekarna
den sällsynta
fågelns
stämma
ekarna ler
den fågeln
bär
rötterna i
vingfamn
*
(”)
att lita till
det färgade mötet
är att invänta
husets samman – sönderfall
*
(”)
naturtoner
fäster ej på plast
plasten kväver
andningen
hör du pan andas
i flöjten
nej
pan är icke otyg
han vet
vindarnas väg
stämmer vindarna
in i lugnandning genom flöjten
*
(”)
att ge ett liv
dåligt samvetet för att detta liv vågar säga nej
är att lägga den
första bojan
ja, är det inte
så
minns att ett
nej mycket väl kan vara ett öppnande
ej ett slag.
det kanske är
bra att öva konsten i, med att säga
just
nej
*
(”)
slug och sluka
är nära varandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar