hjorden betar lugn i canyonen
en sten
lyfter ett öga alltför häftigt
en gnista far ut
en stråle
hästarna
vildhästarna
friflocken rycker till
skenar ut ur canyonen
nedför bergssluttningen
bergsslätten
allt virvlar
upp
stenskott heter det visst
stenskott
sandmoln
undrar huruvida detta är stenars groende
kanske planteras skotten
friflocken spelar trumma
nåväl virvlar nedför bergsslätten sluttningen
allt virvlar upp runt dem
han
kastar sig upp på hästen
tillåter hästen löpa ut rädslan
skrämseln
manar lugn
och det kommer sig så att hästen stannar
flocken stannar
virvlarna stannar
marken stannar
han sitter kvar på hästen
inväntar ögonens vitors blodsprängda
instigande i djupmjukbrun jordefägnad
i det han upplever hästens stillnad
glider han ned till marken
torkar den löddrande kroppen torr
de sätter sig vid lägerelden
förtäljer stormens väg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar