pyrit

sitter

väl

där

söker hålla åter andan

det är inte helt smärtfritt

detta med andas

andning

det sitter en nål i jag vet inte riktigt var

kanske är det ett ilsket bi

inte ett bi sådant

ett bi

helt enkelt ett bi

det knackar mig lätt på höger fot

närmre bestämt ett av de slutna tåbladen

det frös så rysligt

så tvärt slöt de bladen samman

knackningen är inte hård

bara så där lagom påträngande

bort ser från vad knackningen är

en harkling ringlar sig in

det kan ju lämpligen vara den åldriga eken

kanske

harklingen är inte hård

bara sådär lagom påträngande

bort hör från vad harklingen är

det rycker helt lätt i mantelfliken

du kan inte bortse borthöra allt

inte bortkänna bortuppleva heller för den delen

i den stunden är jag redo

vid mina fötter snarare inburrad i stegmjuka filttofflor

molntussmoln sitter plirögon mjuka vackra goda

genomskådande

skägget är silvervitt

håret är silverblått

rocken är pyritgrå med månstenstinder

händerna är stora breda

ådringar vackra leder

kroppen är

fötterna är

krumma kanske du säger

detta väsen så nära fyller mig med

den

vördnaden

du är

ja, det är väl klart jag är

du kan i denna stund namna mig till pyrit

för dig

varför håller du en påse i handen

och varför försöker du vira det ena snöret efter det andra

runt

runt

du rör i grytan till storm

undrande såg jag på pyrit

såg jag ned i mina händer

sett skrockande godmodigt hördes

ser du – du blev tvungen titta vad du har i händerna

hur är det har du en påse eller ej

jag har välan inte en påse vad är det du säger

pyrit steg med blicken en bit närmre

rörde vid min kind

undrar du hur jag når din kind

ni har så myckna gränser

nej – du har inte en påse i händerna

du är en påse

du gör dig till en påse

du håller ju andan åter

varför gör du det

ja du säger det gör ont

det är väl klart

silvernålen försöker ju skapa en mynning

en öppning

frågan är hur länge du tror dig om att kunna hålla andan åter

tänker du slå

slå världsrekord

är det inte bättre med djupdykning

eller höjdhoppning

eller längdhoppning

så mycket vackert du skulle se

kom så tar vi och vandrar in i havet

det är en hon jag gärna önskar dig in i möte med

vips tog pyrit min hand

och inte vet jag hur det gick till

sjöhästar red vi på

pyrit presenterade mig för skönheten i havet

jominsann molnen har du alltid flugit in i

din tillflykt

här andas du den stillheten

låt oss strömma med havsfolken en stund av en stund

sjöhästarna följde oss

vi betade i havsängen

rök steg upp

flimrande skimrande rök

ur en skorsten

nu är vi framme sa pyrit och ordnade våra gestalter

en dörr vilken ej var en dörr öppnades välkomnande

dörren

en hand

svepte välkomnande till

en eld brann

en kvinna stod vid en gryta

en hiskeligt stor gryta

och hon rörde

och rörde

sleven var en ask en al mer en ask fylld med

silverbladsrörelser suckar skutt

andäktighet hänförelse lovsång kvedosånger

allt det vilket är

kom närmre sade kvinnan

pyrit satte sig vid elden

höll händerna intill så där värmandekupade

ögon strålade så där listeligt kärleksfyllt

inte ett ord flöt över pyrits läppar

kvinnan såg in i mig

rörde

och rörde

det är sant

det är en riktig röra

blicka in

steg närmre

böjde mig över

drabbades av svindel

för se ju mer hon rörde desto djupare blev virveln

egentligen borde du stiga in

varför det sade jag och ryggade

ja varför det kan du undra

grytan håller ju på att spricka

undrar du inte vilken gryta det är

och vem jag är

allt det undrar jag

det är bara så stort

har så lätt att få svindel

jo det brukar bli så med alltför många slag över öronen

grytan har blivit så fylld med åren

halsen har liksom

knutits om

med det ena snörvarvet efter det andra

och här står jag och försöker

det glimmade till

så där varmkvinnligt i hennes ögon

med ens visste jag vad grytan var

vad kvinnan var

jag följer dig sade nu pyrit

kom så stiger vi i

grytan

sagt och gjort

vi steg i och virvlade virvlade

allt djupare

till slut upphörde rörelsen

se

jag lyfte blicken

vi satt i en grotta

ej av stenar sådana

detta var blad

djupt blå

djupt gröna djupt röda

sådär vackra blir färger med en droppe svart i

natt svart

det sockersöta försvinner

det brann ej en eld

annat än i vårt inre

denna skimrade genom handbladen

en aning ljus

nådde ögon

ser du bubblorna

ja jag ser bubblorna

stiger de

eller vem kastar bubbelbollar

vem jonglerar

dessa bubblor stiger befriade ur

stiger i lugn

andningslugn

ser du

jag såg

så vackra bubblor med eldlågor i

hur kan det vara

ja – hur kan det vara

dessa bubblor

kastades slungades mot reven

och exploderade

den ena kratern efter den andra gapade

ruiner stod runt oss

hur kan det ske

ja – hur kan det ske

jag drog in andan djupt

släppte andan fri

bubblor lugnades

steg

befriade

ur

sakta mycket sakta

helt utan hast

steg vi uppåt

sakta

mycket sakta

cirklade vi

med solen

nådde

mynningen

tysta stod vi

där

fyll nu din påse

med

drömstoff

snöra den ej

lev dess

kornögon

viska det namn jag gav dig

så kommer jag till vandring

jag är i

ljusbergens trädgård

ditin du

når