snövandrare
skrider
böljande mantlar
skogen är
bädden jag vilar
i
trädfolken vakar i eldblad
vinden sluter mina ögon
dina ögon
kysser mina händer
du lutar dig ömt fram
stryker lätt undan mitt hår
kysser mig i nacken
och jag vet
att du finns i intet
du vilken aldrig ens snuddat vid mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar