hon står på knä inför ett altare
gräsvingar andas mjuka i
gryningsdroppar
stenen bär en duk av
smaragd
vita trattblommor
kalkar
skrider i mjuk
rörelse
tigerögon
bruna pärlor
myror
lyfter släppta
taggar
strån
runt stenen växa
skogsstjärnor vita
eken
asken
är diadem
spindelmor
väver
i händer håller hon ask av elfenben
de höga bergen andas flodsånger
rispapperslyktors
drakord
ur hjärta lyfter hon
ögonblommor
hennes händer är rena
insidan röd
hon har fyllt i
karavanvägen med
röd henna
de svarta molnen har hon lyft
obsidianpärlor glimmar ögonrymd
hennes händer är rena
hon står på knä inför ett altare
blicken är fästad vid en vacker staty
ser trädet stiga ur hav
ser hans händer svara trädet
åter rinner hon
följer hon hans rörelse
paddeln vattendiamanter
de når stranden
av stockens rot
snidar han
blicken är fästad vid en vacker staty
och vem kan veta detta
förutom den vilken med varsamhet
frilade stockens rots
hjärtord
de svarta molnen har hon lyft
obsidianpärlor glimmar ögonrymd
hennes händer är rena
ett frö lade sig i jordkupa
den store vindkonungen frågade
varför ligger du här
jag inväntar regnen
regnen kommer i form av
strilar strålar pärlor droppar stjärnor
steg passerar
stubbåker sjunker in i silverblank
det växer ett träd ur havet
fadern ser ett träd
du lutade dig till mig
med trötta barnsben
i glädje jag
svarade
dig
ditt mjuka avtryck
har vattnat mina rötter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar