de vandrar vid
vägrenen
fjällen bär ännu vita kronor
månstenar glittrar i vinden
fjällbäckar porlar
lavar
mossa andas fukt
fjällsippor
ler i vind
renar rinner i långa stråk
utmed fjällens sidor
förare sejdar
riktning i stenars mönster
de vandrar vid
vägrenen
helt tätt helt nära
för att undvika groparnas vattensjok
det knastrar lätt under fötterna
en stund
hemtrevligt
molnlamm skrider lugnt betande i blå gräs vidder
skira björkar har vänt upp sina ansikten in i eurus gryning
fjolårsgräs skymmer ännu
spädgräsvingar i reden
blåskimrande opalägg
andas
sol
moderfågel
ruvar
själens boning
ur det svarta stiger det vita
ur det vita stiger det svarta
kardborrar
når högt upp över huvudrö
fäster
fläktande
flikar
humlan mumlar
brummar i vind
brunbjörnen sträcker tassar in i
blådröms
violetta
himlars
ljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar