så lugnt
skrida de
ur granars djupa
böljande
helt
stilla
mantlar
älskade
en vind rör våra ögon
kvinnor bär
silvervits
skimrande klädnad
regnkrukor
bär
de
i vänster arms
båge
regnkrukor
vilka
är
trummor
skinnet
huden
är
vattenblad
med fjärilslätta
fingrar
rör
de
vid
tysta sånger
andas
männen följer deras stig
regnfolken
vandrar
älskade
du upplever min rysning
av en frysil
sluter ultramarin sjal
tätare om mig
din arm stannar runt mina axlar
det är
vackert
jag längtar
har så länge längtat
till de
förtrogna samtalen
förtrogenhet
din arm stannar runt mina axlar
det är
vackert
vi vandrar in i
bilden
kom
kom
sitter i mjuk mossfilt
i djup förtrolighet
följer
tysta
vindarna spelar med
istappar
de fann
i nordanlunden
hon dansar med handtrumma
ljudande i tjärnens öga
väcker
det är
vackert
sluta
ögonen
lyfta skenet in i dröm
så lugnt
skrida de
in i granars djupa
böljande
helt
stilla
mantlar
granar andas ut skirblå värme
jag fattar krattan
kammar gräsets vingar
mötte den första humlan
idag
det är
glädje
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar