en fader
med en son
sitter vid ån eller
kanske
kan
ske
är det en bäck
kvittrar sparvhöken
tallen vilken växer i fjällskor
där röda strömmar
andas
vandringar
där hjortron strålar guldoft
där eldar brinna fria
berättarljus
däri trumman ljuder
ur hennes
bröst
där forsen dansar virvlande
bäcken porlar blygt
därifrån
kom i en stund
barken seglandes in i faderns hand
eller kanske var det bävern
kan
ske
var det bävern
vilken paddlade i floden
mjukt följande rörande vid stenblad
viker ut röda
lotusblad
opaler glimmar i solgård
sprängdes ej av dynamitarder
hammare
samt slag
vandrade uppför bergens
innandömen
ådror vidgades
barken
lade sig tillrätta i
en faders
hand
fadern täljer en barkbit
silverbladet gnistrar
blänker
renar råmar
bjällra ljuder
vaja
vaja vind
högst upp på molnberg ljuder hornets vita band
bladet växer däri
silverbladet
masurbjörken skänker
hand
tag
sonen ser glädjestrålande på
följer varje rörelse
varje
öm
beröring
de gör ett segel
en fader
en son
gör ett segel av ett lönnlöv
med högtidlig glädje
sjösätter de båten
en son
en fader
sjösätter båten
barkbåt seglar på vattens ytspänning
skräddaren sitter med benen i
lemniskata andning
harmonisk åtta
evig
harmoni
med benen i kors
eldskålen andas
skimrande
nålljus
skräddaren sömmar
mjuka
mockasiner
hustru
pärlmakerska fäster
pärlor
däri
skräddaren vandrar på haven
det växer ett träd ur havet
fadern ser ett träd
du lutade dig till mig
med trötta barnsben
i glädje jag
svarade
dig
ditt mjuka avtryck
har vattnat mina rötter
väntat dig har jag
många har
vandrat
förbi
nu är du här
en son
en fader
se barken
beredvilligt släpper jag in solkornen
till att nära mitt inre
se jag lyfter slöjan
skänker en
glimt
se
hur allt
i kommande
beredvilligt släpper in
det kan endast ske
i upplösandet av egoism in i empati
ego är vackert
ismen förblindar
förblindar det allseende ögat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar