pigtittaren

pigtittaren

vände bladspegel

sanden virvlar upp

i varje korn

en gnista

*

vinden andas

berg andas ut blad

virvlar

lägger sig mjukt

tillrätta

*

vinden driver in från väster

driver in snäckskalssträndernas pärlor

skrudar träds vrister

dansar med vida fötter

*

vinden

driver folken

nära

driver vattenhästars

hjordar

stigna

ur

isflarns krispiga

gyllenyta

ytrörelsen är en

snurrande

oblat

smälter

in

tänder släckta

krysantemumblad

vita

silverfjärilar uppfyller

luften

ur dina

ögon

älskade

vinden

en mantel

med vilken jag reser

karavanens

gungande

rytm

visar

ljusspår

i sanden

*

så lätt glömma ljuset i oss i sökandet av ljus i det yttre

jag tror ej att växten – i våren reser sig stiger ur den

så kallade jordtyngden av yttre ljus –

gravitationskraften är puppans dröm

jag tror växten reser sig av inre ljusvaknan

jag ser ett ormbunksblad

gnistrande svanar

flyger

skuggor

tystnaden är kupade händer

fyllda med fjärilsljus

fyllda med

oändlighetens pulsslag

vindar är

stillnade

i skogens tjäll

vid forsen

rör mina fingrar vid

strängar

ormbunks

blads

lyra

i era ögons ljus

skuggar

jag

mina händers brännande smärta