har jag farit vida
iväg från
det jag inledde
med
tappade jag ordstaven
blev ordstaven
ett
fikonträd
kanske en vindflöjt
ett horn
kanske somnade jag
i kamelens vaggande rytm
vi har stannat
nu
sitter vid oasen
äter medhavda fikon
dricker vatten ur läglar
inatt
skall vi se
sanden stiga in i himmelshav
se stjärnor
fylla våra munnar
med vackra
ord
himlar är vår böljande baldakin
ökenpuman vakar i våra stigar
skorpionen vattnar nattens drottning
hon blommar i tusen vingar
ökendraken
bjuder lä
med sina
vida
paraplyvingar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar