rosen

rosen står med sina nakna kvistar

till synes torra

uttorkade

har livet flytt dig

vackra

ros

vem bröt din blommande kvist

så frågar fjärilsögat

vänta du mitt vakaröga

lägg handen din till jorden runt mina fötter

än är det kallt

än har regnen ej vävt bladen mina

vänta du mitt vakaröga

varje dag besöker fjärilsögat rosen

din kvist

din kvist

skimrar grön intill dina fötter nära

rodnande bladpärlor ser jag

vänta du mitt vakaröga

ditt tålamod skänk mig

fjärilsögat lägger händer till jorden runt rosens fötter

allt varmare blir den

en dag ber rosen fjärilsögat

kan du borsta bort jorden du kupade runt mina fötter i höstanvindens andning

kan du hjälpa mig ta av mig tofflorna du gav mig

kan du klippa topparna av mina kvistar så skall du se

fjärilsögat lösgkjorde tofflornas remmar

borstade jorden samt klippte rosens toppar

en natt kom så regnen ur stjärnbladens händer

och i gryningen ser fjärilsögat rodnande pärlor bli gröna blad

ser du min vän vakarögat

livet flydde mig ej

jag drömde mig in i denna skrud.