ismolns
glasklara
rutor
viker ut vingar
spröjsen så vackert vitmålade
hakar av mässingstoner
vingar
omfamnar
ögons vattenbäckar
för så länge sedan brast de
fryser så
i kastanjeträds krona
strålar
isblad
sluter skal
om
sig
hjärtat glöder
i
flikbladshänder
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar