jag står vid floden
tvagar
mitt ansikte
i visshet att möta det
vilket
är
urkärnan
ser allt
det
vilket blivit min identitet
vaskas i solnäts händer
bevarare av
den jag är
den du
är
släpper alla gjorda tankar
om
den jag är
gjorda
tankar
skal
inväntar
pärlans
inre
ljus
vilken
är
allkärlek
allomfattande kärlek
personligheten
lösas
upp
är i
total inlevelse
empatisk verklighet
däri kan jag
möta dig
kan jag
möta mig
jag du
du jag
i självupplevande vilket är
fördjupningen av självkännedom
jag ser jaget omfatta skuggan
i ljuset av andens
strålglans
och denna glans
är
djup
varande
(inte ett infekterat sår)
verklighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar