sömnbladsbliv

vandrar in i

sluter sömnblad runt mig

hör hav

ja, de säger slå hårt mot klipporna

ser vattentungor klyvas

fradga säger de att det bildas

hör vindar vakna

sträcka sig

hör haven råma

doften av salt tång driver upp ur havens bottnar

säger du att tång ej lever i havens bottnar

så säg då driver upp ur havens stränder

havet är en vagga

vaggar mig högre upp

säger du in

jag säger högre upp i drömmen

jag har stigit ur havet

är ett moln

iakttager hav

klippor

ännu råmar haven

stiger ur molnet

står på stäppen

är det stäpp är det hed

ser hästen galoppera

är du häst är du vinden

du är vit

manen är böljande

du är rörelse med vinden

ändå upplever jag att du flyr

du skälver i rädsla

är du rädd för en hand vilken slog

är du rädd för vinden

din hastighet

den du

är

var inte rädd

haven andas mjuka sånger

korna betar i det höga gräset

är bufflar

vilka bär molnkronor mellan hornen

hornen ljuder över runt i bergens strupar

sakta tillåter du mig smeka din mule

din manke

lugn

jag ser dig inandas lugnet

du följer din rörelse

utan rädsla

molnet omfamnar mig

bär mig djupare in i sömnblad

havet är

stilla nu

jag vill inte stiga ur

drömmen viskar

du är

i

vakna in i solstrimmas fingrar