(violögondoft)
stenen
den med
vidgrön mantel
den med
ålder ur evig
drömmer
vårgryningens
späda
styrka
violen vilken besökte hans
åldersstig
hon
den väna
förtalte honom
regnbågsvärmen
i de stunderna lyfte örnen
ur stenen
bar henne
vida
*
(violinljudan)
violinen ljuder
i kammarens
skimrande nattvida
drömmer du spelman
kinden till din kind
stråken
vandrar i fram
i åter
frigör
strängarnas
glasklara vemod
bladen darrar
skälver
rörda vid
av fingrar vilka upplever
ämgsvandrerskans
mjuka stigar
kjolarna är
utbredda
midnattsblå stjärnfållar
väcker
djupvioletta
vinröda
asterfält
*
(blyögon)
grånande
i bly
tunga steg
slocknar ögon
innanför locken är
en
medvetenhet
tusenskimren
söker nå
händer
är knutna
in i vissnade bladlinjer
isvindar drar in
icke ur luftrum
ur
den frusna
enslighetens
snara
*
(drömhacka)
ack
kunde jag detta uttala
en gång
i livet
uppleva
ögon omfamna
blickar brista
in i
varande
händers fingrar
flätas ömt
som vore de havets smekande ögon
i möte med klippornas blänkande
siden
ack
kunde jag
tillåtas
viska
jag älskar dig
älskade
älskade
jag är den röda rosen
vilken doftar dina dagar
möter ditt öga
i kuddens
mjuka
avtryck
av
en närvaro
min
utan att störa dig
utan att du vet
min
närvaro
älskade
sedan kan jag sluta mina ögon
*
(mörkret)
mörkret
faller
in i havet
lyfter händer
huden
krusas av pärlfjärilars
lätta
bergen sluter sakta
skigarna i ögon
vari järnådror
glöder
*
(regntrumma)
regntrumman
slumrar
i regnvandrares hand
molnhuden
vaknar vid handens
fingerrörelse
regntrummans hjärta
är rösten
stigen
ur regnbågsoceanen
*
(sångvinge)
sträckte
handen
i kronans grenverk
koltrastens stämma
landade
bar en röst ur vida
in
i sjöboden
vaggar en eka
med en vit näckros
rodnande
vid minne av gryningsfärden
kolibri
kysser pannlobens
spruckna
blixtar
*
(kanjalöga)
sjööga
bär kanjal
stranden är
jadegröna
linjer
vallörten vakar
med trädens fågelbröst
bryggan
en tusenfoting
mäter ekons
fjällsyn
en båge glimmar till
varvid pilen
spänner fjäder
*
(reservoar)
skriva kunde jag aldrig
fingrarna
stelade
i
död mans grepp
krampen
skulpterar
en sprucken staty
inte ens stenhammaren
knackar
arken
skriften
målningarna
brinner höga flammor
det är för väl
att de
förmår
detta
skänker värme
i eldtunnan
vid de frysande händernas
gränd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar