(hösteld)
och
rör de
du vid
knoppen
vilken bär höstens eld
så rör du vid
vårgrynings mognad
frukterna är
ädelstenar
i kronhav
lundar doftar
skördandehänders
fragila
plurater
*
(vordenhand)
dagen nalkas
ur nattens vordna hand
sjöblad viker samman ser vetter
om
riskornens trappor
kanaler
porlar
ur körsbärsträds kärnhus
vari lanternor
blickar
stjärnklara
*
(stigtramp)
han följer
hennes
stigtramp
mjuka är hennes fotdunor
så
berörande
hennes sång
ugglemor viskar lärdom
strör pärlfrön
in i mannens
regnbågslängtan
*
(skurna)
mina händer
är skurna
linjerna stjärnor kors
diagram
alla är fallna
in i slupens
sjööga
jag hör dem viska
in i mitt hjärtas tystade
(silverrör)
vindar
viner
spelen i silverrör
smidda av bergsfolk
klockor
i
tornens höga
katedraler
kisar med ögon
blånande hav
vågor stiger
stiger
ur bröst
öppnar
irisfältens blå
på spiran balanserar nätgivaren
kastar regnbågen
in i azurhav
spindelmor
sträcker linan
nu
nu
balanserar
givaren
månstrålen bär solstrålens steg
rörbenen
är flöjter
i vindens västans
händer
sefyr vaggar månpärlor
(kobravind)
uråldersträdet
sträcker
armar
fingrar
älskade
kvinnomoder
ser du
livsbarken veckas
runt stammens styrka
i en av alla stunder
synes det skrivna framträda
andas
kolibrivingar
strör oblatseldsgnistor
det kommer en instrumentmakare
knäböjer vid rötterna
rötterna vilka höljer
det vita berget
han fäller röda blad
in i månens blå skära
det regnar strängar
i nattsilver
trädet lägger
sammanströmmad bark
i hans händer
med sidenhänders mjuka
putsar han
barken mjuk med sand
ur sanden
timaglaset
lyfter strutsen
den vita planeten
oblats
eld dras samman
stilla
stilla
följa de stigens resa
vit andas denna natts röda blad
storken gives
vingar
är
en ibis
vilken lyfter
lyfter berget
benen är
hängande
släp
pilgrenar
fingrar
vilka smeker den upplyftade
marken
högre
högre
svävar örnen
ur denna stork
ibis
i vars ögon floden
är hennes långa hår
i vars ögon
sanden regnar uppåt
är en pyramid
ögon flyger
skådar
kobra
vakar med vinden
instrumentmakaren
sitter vid trädet
nu
nu
spänner han strängarna
stämmer tonernas då
ur örnens vingar
stämmer
stämmer
hör hennes vristbjällror
nycklar
närma sig
han spelar
spelar
lockande
till
och jag ser örnen sväva
vemodet fyller mina djup
livsbarken
är skeppet
med de vita seglen
tvenne valnötshalvor mötas i
pupillen
*
(pupillfjädrar)
vindar
viner
spelen i silverrör
smidda av bergsfolk
klockor
i
tornens höga
katedraler
kisar med ögon
blånande hav
vågor stiger
stiger
ur bröst
öppnar
irisfältens blå
på spiran balanserar nätgivaren
kastar regnbågen
in i azurhav
spindelmor
sträcker linan
nu
nu
balanserar
givaren
månstrålen bär solstrålens steg
rörbenen
är flöjter
i vindens västans
händer
sefyr vaggar månpärlor
uråldersträdet
sträcker
armar
fingrar
älskade
kvinnomoder
ser du
livsbarken veckas
runt stammens styrka
i en av alla stunder
synes det skrivna framträda
andas
kolibrivingar
strör oblatseldsgnistor
det kommer en instrumentmakare
knäböjer vid rötterna
rötterna vilka höljer
det vita berget
han fäller röda blad
in i månens blå skära
det regnar strängar
i nattsilver
trädet lägger
sammanströmmad bark
i hans händer
med sidenhänders mjuka
putsar han
barken mjuk med sand
ur sanden
timaglaset
lyfter strutsen
den vita planeten
oblats
eld dras samman
stilla
stilla
följa de stigens resa
vit andas denna natts röda blad
storken gives
vingar
är
en ibis
vilken lyfter
lyfter berget
benen är
hängande
släp
pilgrenar
fingrar
vilka smeker den upplyftade
marken
högre
högre
svävar örnen
ur denna stork
ibis
i vars ögon floden
är hennes långa hår
i vars ögon
sanden regnar uppåt
är en pyramid
ögon flyger
skådar
kobra
vakar med vinden
instrumentmakaren
sitter vid trädet
nu
nu
spänner han strängarna
stämmer tonernas då
ur örnens vingar
stämmer
stämmer
hör hennes vristbjällror
nycklar
närma sig
han spelar
spelar
lockande
till
och jag ser örnen sväva
vemodet fyller mina djup
livsbarken
är skeppet
med de vita seglen
tvenne valnötshalvor mötas i
pupillen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar