stenar bär kvinnans steg
över hårdvägen
över bron
bron med vita räcken
ej snidad
ej hamrad
ej i
är
stannar gör kvinnan
andas in näckrosprakten
liljor
doftar
stjärnnektar
stranden kallar mig
stenar bär mina fotblads smärta
stenarna
bär henne nedför stigen
utan att slinta
stiger hon genom
bommen
andas in stranden
där
i sanden lägger sig en kvinna
inväntar
månsandens silver
sluter eldögon
han når henne
rör vid hennes ansikte
mjukt
fingertoppslätt
han kysser hennes fingerskrift
vilken målar
molnens
toner
i denna natt är de tätt
nära
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar