grön
dansar eldvind
ringarna i havets
gavs av den fällda granens
sorg
vaggar granens
tvenne toppars förening
så flätade vi våra händer
de
i människoboning
såg ej
inandades ej
lärdom
de fortsatte tälja strider
raffinerade
utmejslade
skata plirar
har ni sett
flinka fingrar flätar korgen
lätt vaggande bär korgen
frukten av lundens mognad
i vaggan dröms vinterkommande
arom ur kärnsådd
sådor är
ögons utblick
de
sträcker ansikten
i örtagården
inväntar
pergamentsvinden
vari
eldar flammar hetta
vari
skallror ljuder
vari
stenar svettas pärlor
i pannornas lober
lanternor med blyinfattade
svärtade glas
veken ansas
ärtskidor glider ur grepp
ärtor
rullar
i kittels vidgade pupill
de
uppförde dessa bodar
till kryddornas
blivande aromer
vem är
det
vilken jonglerar med bollar sju
färgerna tonerna i kretsen
blir vita
av följden
till följden
av
utombordsmotorn har jag
nedmonterat
ror i själens hav
med silveråror
bergsfolken
han med pepparkornsögon isklara
täljde år
orna
mästare
i trädlunden
var
är jag
kvinnan
vilken ropar
svarar
i natten
tände jag ljuset för mig
sjöng en
sång
blåste ut
lågan
samt önskade
mig tusenfärder
blå fjäril
bar
rökslingor vida
mästare i trädlunden
var är jag
kvinnan
vilken ropar
svarar
skuggsjöar
sveper in
det är de
sargade
bröstens
tårar
kajalpennor
skriver ögon
svärtade in
i
petroleumblågröna
fält
indigodjup skriar
i dånande virvlars
handgrepp
mästare i trädlunden
skuggsjöars
böner
stiger
faller
ned
regnfjädrar tunga
bäras av
sjunkna axlar
i glipor
kan skönjas stelnat hopp
bakom ryggmöten
med hårt sammanpressade ögonvyer
ljussplittrade
tyst
stiga de
böner om helande
till
helande
komme
mynten i önskebrunnen
äro ärgade
rostade
upplösta
finnes ej mer
tatuerade
innanför huden
finnes alla vägar
var för
lät jag
slagen hagla
över
mig
mästare i trädlunden
bålet är släckt nu
var
är jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar