(saffranshänder)
molnbergen
reser vida
bär saffransmånen
i händer
sinande var hon ej
hon släpper ut
silverbäckens linjer
pärlugglor samlas
i ringen
molnbergen tonar in
i ekrarnas djup
*
(rotskogar)
färdas du
i rötternas skogar
genom stigar
du plockat i din bärkorg
kordinaterna
reser husets
grundsten
väggar
är
av glas
*
(fönsterlut)
fönster
lutar karmar
till väggens ramar
blecken
är kastanjetternas
mjuka
inledningsfraser
ett av fönstren
är sprucket
rutan
tappade lystern
rosen hon bar
regnar in
i hjordarnas
höstvandring
väggar
faller samman
i smärtan
av
ens
mista hopp
samlas gör de
i stjärnsalar
begråter
vit liljas avfärd
*
(bergsblå)
bergens skymnings
blå
väcker lommens
ringar
svarar dimman
vilken lyfts av
öar
flamingofjädrar
målar gryning
sömnen
viker ut vingar
rör vid
tinningarnas
silverklangspuls
(molnhänder)
magnolian
kärleksträdet
viskar
vindruvornas djupa
indigoblå
är till dig havs vandrare
vilande i klippornas saltstänk
där
under vinrankans
lianer
möts
dammens
vattenblänken
skrudar en kvinnas
hals
smycke av klara
där
kupar du
dina vackra starka händer
runt mitt ansikte
jag vet
att jag för dig
är
månkvinnan
molnen skingras
i det vinden förtäljer skymning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar