det kom sig så
solspindeln
månspindeln släppte tvenne trådar
rann ned mellan molnfingrar
hon tvinnade
dessa
samman
länge bar hon
silverskäran
i denna tråd runt midjan
hon lösgjorde
nu
skäran
skar upp huden
blottade
sitt hjärta
vem vandrar över
den vita bron
vem förmår sehöra
den vita näckrosens rodnande
silverskäran
lyser upp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar