mila

milan

pyr gråtöcknad rök

hans återhållna

smärta

hon

hans älskade

såg han vandra

ur bilden

ut ur hans blickfång

hans mantel är nu fransad

stelnade tårar

hålen av svärta

blir allt större

allt grövre

hon viskar i tempellunden

tänd glöden

hela din mantel

med ditt liv