järnöga

sjööga

är skrudat i

röda slöjor

marken blöder järn

ur drakvingars

sargade

oseende bröt

vingbladen

såg ej drakarnas

värnande

huru de bredde ut vingar

över piskrappen

hon

med nålen

sitter vid stranden

helar vingarnas

färder

ringblommor sluter kretsen