(barkkarameller)
hon lyfter
locket
av skålen
där
barkkarameller är samlade
lindar in med
silkespapper
med ömhet
i händer
lägger hon dem
i ringar av
radband
hon lägger
locket på
i visshet
*
(vattenlinje)
vrister
är under
vattenlinjen
skålar av knä
fyllda med
gångbarhet
nacken
är böjd
in till bröst
sakata
i
solvind
reser
ormbunksblad
i stenröset
stråk
*
(båtlagd)
båten
med det lagda
utan
åror
följer
rörelsen
av undinandning
sylfer
strör
rosenpollen
lavendelblå
in i färden
pilen
i linden
minns gnistan
färden
hur askbladen
steg
hur molnskogar
omfamnade det
havet
lyfte
*
(diamantklöver)
nattens
bäckåder
vilar stilla
in under
pilars
utsläppta hår
de speglar
ansikten
i silveråder
innan de lyfter
dimman
av skuldrors
tärda
andning
så blommar
diamantklöver
i morgonsången
*
(”)
det finns många
sätt att fly det oundvikliga
frågan är varför
du flyr
vem jagar dig
det oundvikliga
är ett kärleksöga
*
(”)
i allt detta kan
det vara bra att rikta blicken
ordet
till ett väsen
just till att
känna närvaron vilken alltid är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar