lördag 19 juli 2014

den 19 juli 2014


(sommarfot)


sommarfötter
dansar

bara
nakna skimrande

droppar av klaraste
källtoner

*


(vred)



de rev
livsarket i tvenne

de handlade i
sned
vriden
vrede


ångande
bubblande
fräsande

syra
satt


när vreden stillnat

slöts handen
mjukt
runt
vredet

ögonportar gled mjuka


fram trädde
plåtens mönster

det ristade med silver
nål


cirkeln slöts
arken
lades sida vid sida

åter i ett

flög den skarpblickade

av vad
av vem

kanske skönhetens svarsvilja

*

(ingress)


ingress
nu har jag rört i morteln
i femhundra dagar
dessa utan gryning

dimman allt tätare sjönk in
i det bergsbågar
skälvde

nu har jag rört i morteln
i femhundra dagar
dessa utan gryning


nätterna är många
många

fler
fyllda med skymnings
ögon

månportarna har bjudit mig in
undervisat mig
i spannens fyllan

hur skålarnas toner frigörs

månportarna har bjudit mig in
arton i nionde monader

hur många varv hon vandrade
med mig intill
sitt hjärtträd

det vet
morteln
det
vet
skålen

färgerna är runna ut ur
mina händer

må det ske

hon planterade mig
i dukens hörn
fyra
i mitten mitt hjärta

penslarna hålls av oraklets stämma

i nätternas
klara

bredes duken ut

fästen
festen
är dukade

blixtar slår ned
regnbågsfolken vakar runt trumman
åskan mullrar
hjärtrymd


facklor tändas
åska
åser

kvinnan vilken dansar
stilla

stilla

utan en min
skimrar hennes ansikte
i månmoderns händer


frid
stillhet

utan en min

minns
minns

den
du
är


oraklets stämma

målar
havsduken


dropparna faller tunga
ur väktarnas kannor
pannor

ur mittens öga
öppnas droppar

knoppar

är svävande
lotusar


däri
stannar morteln

sädesaxen klingar

*

(en droppe regn)


en stämma
ljuder

sorgens klang

så omfamnar mitt hjärta

såren
taggarna
dig
gavs

kan detta giva dig mod
inse

stämmans allomfattande
toner
klanger

kanske
du ser

sorgen vara djupet
ur vilket valarnas urtoner stiger

så är jag
en dansande droppe

regn

*

(ordet)



ett ord
skänker jag dig
i korgen

till din färd

*
(”)

ingressen kanske är grunden vilken möjliggör
färgernas ansats
ingressen
ansats
kanske är stjärnskissen

*

(”)

visst är det svårt att tänka positivt
när motorsågar skär i stammarna
det finns pansar
hjärtpansar

*

(”)


i allt finns mångfalden
mångfalden är icke enfalden
och enfalden kan ses i vida mångfaldsvyer när begreppen släpps
kanske är enfalden att släppa förklädnaden

är det icke först i den stunden mångfalden kan uppstå helad


helt utan begreppsvärderingar

Inga kommentarer: