(nätväv)
nätet
är
vävt i åtta
i nio
tråden spunnen
av
himlars guld
socker
skymningen gav
saltkornsdroppar
gryningen förde
dem samman
nätet är helt
nära den tolfte
månporten
ett marängmoln
*
(vad har)
vad har jag
vetat
om
att älska
vad
vet jag
om att älska
vet
veta
det går ej att
veta
kanske var jag
är jag
ett vetekorn
kommet ur
den torkade
spruckna
jorden
mitt hjärta
är
en blödande flod
jag drunknar
*
(svalka)
svalkan
söker jag
lutad
till
trädet med den
vita stammen
skådar
in
i
sjöns
skimmergröna
med stänk av
järnhalt
lyfter
blicken
möter
städse röda
bladen
passion
skönhet
en susning drar
genom
öronen mina
ett minne
ur ett rothav
*
(samlade)
de ljusa
är samlade
i skogen
med de sällsynta
träden
så älskar dessa
folk träden
stammarna
skimrar
in över hav
ljuder
druidens stämma
från templet
svarar
en kvinnas
silverrena sång
dessa bådas ett
rör djupt vid
människoflodens
släckta
lanternor
*
(flodfolken)
flodfolken
visste
hur träden
bjuder
färden
nedför
hur vassen
flätar
sammanhållande
band
när färden är
nådd
stranden
löser vassen
flätorna
stiger träden
in i skog
bugar flodfolken
i hjärtglöd
tacksamheten
i rakt nedstigande
vattnar
svartnade
kol
*
(hudtvagan)
så tvagade de
huden
tills huden
förenades
med allt
så lever de
i
med
de glömde sina
vill
ty de såg livet
sina av detta vill
i vilje
glömde de
och detta glömde
var skönhet
ur detta glömde
steg klarhet
icke jag
gudomen i mig
mitt hjärta
tillåter jag tala
detta var
detta glömdas
skönhet
*
(”)
dessa separerade
ej kärnan
dessa kupade
händerna
jordbäddar
runtom
i dessa händer
växer viljeträden
*
(”)
kärnan bär hela
stjärnrymden i sig
detta vet barnen
upplevandevet
helt utan
åtskillnad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar