den 5 juli 2014

(landning)

landade

du

någonsin

du vackra frö

mitt hjärta

fyllde dig med kärlek

svävar du

bortkommen

i en sfär av toner

du ej

når

landade du

så svag är min

andning

vi inväntar

handens fullbordan

den hand

vilken upplever

den du

är

*

(under ifrån)

livet stiger

under

i

från

ur hjärtskogen

vari

bladen andas

rötternas mening

där skalorna

tonar

löser

gränssättningar

från

i

under

stiger livet

hör du icke

skapandesångerna

ur dessa vinterfrön

*

(sår)

du

ber mina händer

ur källan

du

sådde

sår du

sår

kan

blöda

sådde du

klöste du sår

blödande sår

färgar

skymningens

eldhav

i visshet av

läkandets

kraft

i visshet av

gryningsfågelns ton

*

(näktergal)

näktergalen

sjunger

i mitt bröst

hur

kom du in

du lyfter regnen

ur mina torrlagda stränder

ur vilan

jag

fann

i en pollendroppe

jag sjunger till lindrande

*

(ebenholtsask)

hon är 
en 

ömtålig stängel 
vek 



spröd 





bär elden i 
bergsåder 





vari blåklockan tonar in 




klippor 
andas röda strömmar 



sand 
strilade hon 
genom fingerstjälkars 
öppnade bön 
sand 
lagd i 
vila 


strömmar röda 
andas 
klippor 




vita fjädrar 
är satta 
i 

bergsträd 





hon stiger in i tjärnens 
lotusandning 




lägger hjärtat 
i asken av ebenholts 
hon täljde den med månstrimma 
intarsia ur mahogny 



ögonens 
glasmosaiker 
klarnar 




hon lyfter händer in i stjärnmoln 
askens lås är mässing 
ur stjärnsmedshänder 



nyckeln lagd 
gömd 



i den trettonde lotusen 



så är det 
slutet 



den vilken ej söker 
skall finna 


*

(strofer)

samlade

i strofer

skrider de

in i ringen av

beresta stenar

skeppen följde havet

vinden

bar

fyllda segel

ark med tecken

av sällsynt

art

en strof var bar de

nu

andas

helhet

och en gång

var dessa stenar korn

*

(”)

i varje andningsstrof sår du den du är

du andas gåvor när du andas rent

*

(”)

det finns inte en orsak att tysta det upplevda, låsa det upplevda inne

så länge det upplevda kan vara en droppe

en kristallton vilken kan visa hän

öppnas in i är

det upplevda är ej; jag känner

är ej; jag tänker

*

(”)

objektiv sannhet är ofta fylld med kärlek

den sannheten är för det mesta avskalad

fri från subjektets vresighet

*

(”)

kanske kan du ej förändra det vilket var det förgångna

du kan leva med de tre bladen samt hela de strofer där pennan blödde

*

(”)

finns orubblighet

hur kan jag då ha varit ett berg viskar kornet

ett berg vilket vandrade vida till hit