(undanglidande)
hon ser
den
undanglidande
blicken
säger
här
tag dessa stavar
till
stadga
halka ej
i dina egna
lögnpiruetter
finns
fäste
i jordens hjärta
sannhet är
urkoden
lämna den ej
övergiven
*
(fågel brun)
molnen
är valar ur
himlars
hav
seglande
mjuka
andningar
tag denna fågel
i din hand
upplev
fågelns hjärta
solvinden sveper
vida
marken vilar
kommen ur natt
fukten
lapar bladen
in
släpper
pärlor fria
fågel
brun
vilar i
dikeskanten
flyg
flyg
min vackra vän
in i
molnskogarna
*
(havshår)
havet
släpper ut
sitt långa hår
fem floder
strömmar
uppströms
lindas mjukt
runt
stenar
ur börd
väktare håller
berget i händer
släpper berget
ur grepp
berget är
den mjuka
fläkten
vilken smeker
din hettande
panna
*
(järnrosor)
du
rör vid
min nackes
utbrända
blad
axlar bär
ok
smidda ur
järnhård
viljas grepp
rostrosor
skiftar
in i gröna
bladkransar
du
blåser askan
stiger
upp
in i
fjärilsvinden
tvagar
mina händers
handkartors
sorgekanter
havet
sveper upp
över klippans
kanter
hedens utbredda
ljung
strålar
honungsdoftande
djupvioletta
stenar
menhirer
stigna ur skepp
ur
ellips
bär stämman
jag en gång lät
höras
manar mig
lyfta det jag
släckt
ur den ännu
pulserande glöden
du kysser min
nackes tömda
varvid
järnbanden
låses
upp
jag bär
ögonrosor
i håret
svarar din hand
*
(solbladsdag)
solblad
omsluter dagen
träden
är
stilla
stilla
andas
sakta
skrider lugnt
in i havets
svalka
viskar
människoblomma
följ denna
stillhet
*
(icke)
stranden
har icke
rört mina fötter
sjön
ej kysst
min hud
vassen ej
fröjdat
mina sinnen
näckrosbladen
ej skimrat
min själ
tyngden
gräver ned mig
med allt djupare
spadtag
snoken
hör jag strömma
följa sjöleden
den följer
så lever
skönheten
i sinneshuden
*
(knastrande)
gången knastrar
under
dynornas rörelse
oklädd
närhet
möts av
hennes
sommarblad
rosentemplets
silverklockor
vaggar
spröda toner
hör du dem
röra
din vandring
*
(”)
slutsatser är ju
egentligen
slutna, låsta
dörrar
frukta ej dessa
dörrar
öppna dem
det är av godo
öppna nedlagda
arkiverade fall
*
*
(”)
varje hus har en
så kallad skräpkammare
är den ej öppnad
på länge öppna den försiktigt
för
sikt
innehållet kan
välla över dig
*
(”)
är inte
levnadsvisdom just stillhetens andning
barnet i modern,
livmodern visar detta med tydlighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar