(flyga)
jag ser dem
flyga
trenne
tärnor
är fem
vingarna
utbredda
stilla
en delar av luft
bärs
sjunker sakta
i cirklar kysser
havets
spegelblanka yta
så
öppnas
spegelns seende
yta
*
(enögdsandning)
så
andas den enögde
med
ögonen tvenne
slutna
släpper
pilen fri
med brevet
lindat om
om
utan riktning
pilen vet
sitt
sikte
*
(sandbrand)
så brinner
sanden
skapar
glasskålar
bjuder den
törstande
vatten
ur
oasen
*
(han)
han
med den
skimrande huden
vilken aldrig
kom
jag släcker
ögonen mina
*
(ett vet jag)
ett vet jag
jag lämnar ensam
kom
ensam
fylld med
kärleksregn
*
(sjödroppar)
jag ser dem
flyga
är det moln
är det
tärnor
svävar
högt upp
i cirklar
kanske är det
måsar
vilka viskar
må
se
se
cirklar
cirklar
fläktar
de bristande
själarnas stigar
sjunker
sjunker
sakta in
i havsband
stiger upp
sänder
glittermolns
sjödroppar
*
(brevet)
brevet
aldrigkomna
så länge
har jag
blickat in i
solseglen
blickat in
i
himlahaven
jordehaven
blickat
längtat
sett
så länge
har jag blickat
in i solhaven
viskar
jag
är
jag har följt
molnhaven
jordehaven
molnbergen
molnträd
molnblommor
så
länge
längtat
blickat efter
flaskpost
ett tecken
klart
rent
blickat efter en
duva
ett brev
med
solgyllenband
detta brev detta
ark detta blad
rullar ut
sig
med orden
vilka säger mig
klart
tydligt
att
du älskar mig
man
så länge
har jag skådat
väntat
nu
nu inser jag
kanske äntligen
just nu
inser jag
alla säg inte
emot mig
inser jag
att mina händer
brister
jag ser molnen
lösas upp
jag
är
icke
*
(marklyft)
i natten
höres
fåglar
lyfta marken
hennes hud
är
böljande siden
kvinnor lyfter
sänker
svävar
dalar
sidenhud
fläktar
sömnens
bladriken
*
(infångad)
infångad
i ringen av
eld
sitter
en kvinna
händerna
doftar örter
hon sattes
där
till att skimra
de
oklaras
*
(såg du)
såg du
den enögde
den vilken reste
sig ur
bergsgrund
mossa veckades
i mjuka fall
jordkorn flög
ystra
kroppen
den enögdes
doftade bark
liknade en fura
kommen ur
bergsgrund
såg du
den enögde skåda
ut över resta
murar
plockade stenar
ur murade
fängsel
väckte murarnas
ögonbruk
såg du
den enögde
blicka
med det öga du
slutit
den enögde
blickar
in
med de
du öppnat
*
(”)
kanske lever
örnen i ditt bröst
kanske huvudet
ditt
är berget
kronan din
redet
så viskar orden
ständigt
i begynnelsen är
ordet
en påminnelse
ändå söks
gudarna utanför bergsporten
*
(”)
ser du bönans
växtkraft
böna liknar
bedja
ser du bönens
växtkraft
*
(”)
ser du molnen
dessa är det
människan borde vara
ser du floden
denna är det
människan borde vara
märkligt att hon
sätter sig över
allt det hon är
samt etsar
katastrofer på livsväggarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar