(utslagna händer)
hon vandrar
med utslagna
händer
skogen
susar
tät om
lyfter hennes
djupblå
mantel
i den stunden
är hon
en vidvingad
pilgrim
landar mjukt
i hans
mottagande hand
*
(båten)
båten
vaggar
invid strand
hav vackra hav
tag mig med
med ut i dit
vida
vida
kanske
hörde han det
han vilken
talade med havets gång
med stenarna
med livets
tonhöjder
han vilken
byggde
kanalen till
båten
vilken slussades
ut med havet
*
(handrunt)
händer
runt händer
ögon vandrar
in i varandra
tystnaden är
silkesmolns
skimrande
vandrarna andas
stigen
vilken målar
stillhet
så har dessa
vandrat
sedan den första
stjärnans
födelse
hon vilken lades
i havet
hon vilken steg
upp ur havet
*
(snäckblå)
blå är snäckorna
vilka talar med stenarna
havets gröna
mantel sveper mjuka dyningar
*
(tidshjul)
kunde
det stora
tidshjulet
i mitt hjärta
andas
de vita
skuggorna
så
kunde jag
andas det
tidshjulet viskar
viskar
oändlighetens
vida
saga
däri alla
ekrar
är en
*
(”)
flugan du hör
surra
den flugan är ej
yr
den flugan rör
upp det vilket sjunkit till botten
därför känner du
yrsel
*
(”)
det enformiga
nöter in
det monotona,
enformiga nöter in
övande är en
form av nötter i mån av tona
*
(”)
imaginationen är
seglande moln
bäddar in dina
ögon för att du skall se insiktens stig
intuitionen
viskar inspiration
ser du
hör drömmen
vaknar
molnen löses i
klarhet
*
(”)
skyar är icke
sky
säg varför skyr
så många sannheten
kanske på grund
av det bladen vet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar