(tonfall)
tonfallet
stannar
stelnar i en
sekvens
av
stillhet
han med bronshud
med korpsvart
hår
lyfter händerna
med
slutna ögon
släpp dina
hinder kära
tonfallet
sköälver
han dyker in i
vattenfallets
tonhöjder
jubelrörelsen
lyfter bladen av
ögonen
*
(tyngdhänder)
tyngden
i mina händer
drar mig
ned
jag draggar i
floden
efter
de förlorade
mynten
kastas ut
över
kanten
så
är jag ett
vattenfall
i vilket du kan
vila
din blick
mynten
är
dropparna
vilka skapar
helhet
*
(elda)
kunde jag
elda allt detta
leva med
en pensel
ett tomt blad
så skönt för
mina efterkommande
så kan vinden
sopa undan
askan
*
(kärleksbönen)
kärleksbönen
bar jag med mig
in i
livet
hördes
bönen
slutligen
lärdes jag
att ej höra min
kärleksbön
portarna
livsportarna
slöts
sakta
*
(sorgblick)
sorgen
i hennes blick
tjärnens
mörka djup
i visshet av
det kommande
så gärna
hade jag
stannat ännu en
stund
drömmen
hanns ej svaras
*
(”)
sjöns krusade
yta visar det förebådade
kommande
varje krusning
är en springa
en
seendemöjlighet
*
(”)
hur kan så många
ord uttalas utan mening
träden susar
allt är
meningsföljaktighet
*
(”)
skanken
har långa ben
därav utför
skanken hopp
höga hopp
hoppgivelse
*
(”)
allt kroppsligt
kanske är templens marmorpelare
i de så kallade
mellanrummen är anden
så mötas dessa
genom tempelmakaren
genom
stenmakaren
genom allts
själssvarande
själsdelare är
ett vackert ord
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar