den 22 juli 2014

(musslan)

musslan

vaggar

havet i pärlans öga

reven tonar in

koraller

stiger

upp

upp till ytan

fiskaren möter

färgkaskadsskogar

reven

han kastat

skänker svar

ty du bar ej

krok

*

(kom stillhet)

kom

stillhet

i mitt bröst

låt

insiktsljuset

uppfylla

mina uttorkade brunnar

inspirationsvärmen

tända

ljusgnistan

i den utbrända

trådens aldrigände

kom

stillhet

i mitt bröst

slut mig

i dina armar

*

(vandringsstråke)

jag dansar i natten

stigarnas vandringar

vandringsstråken

väcker

varje glömd

pärla

smärtan

i mina ögon

håller jag i hand

leder

för

övar

skönhetens rörelse

smärtan viker ut

krampen

rör dig

i skönhet

*

(ryggkarta)

min rygg

är en karta

tecknad med piskrapp

i varje fåra

sår jag rosendagg

huden

håller jag varsamt

i dess skälvande smärtvågor

och jag skall väcka

pärlorna

ädelstensljuset

i varje linje

till den stund

jag lämnar över

denna kropp till dig

moder

vind

*

(”)

spegel

spegel

urålderssymbol

kanske varje väsen skulle hålla en spegel i sin hand

för att se sin egenrörelse kanske heter det av den anledningen

ögonspegel

speglar är sköra ting

liksom havets

spegelblanka yta

*

(”)

somliga har samt upplever mycken smärta, myckendom

vad kan göras med denna myckendom

kanske metamorfosen är just skapandekraft

dessa kan i kärlek så kallat omvandla smärtan

genom att lyfta smärtan ur rädslan

kanske är det av den anledningen dessas blick är intensivt genomträngande

och antingen skrämmer den blicken eller väcker den insikt

*

(”)

om allt det du möter är ett hot

hur skall du med det kunna leva fri

*

(”)

de så kallade skapernas täckmantel bär namn liknande

veten, religion, krig

oftast står en guru i förgrunden, framför folken, med många vackra skrifter

ofta en regelbok.

dessa skaperna har ofta ett grundkorn vilket heter skrämsel i olika skepnader

med skrämma trycks folken ned, erövras makten

detta är vare sig vetenskap, religion, krig

det är

låt oss säga diktatur

tillverkad dikt

poesi är religion vetenskap krig i urkodens kläder

*

(”)

visst kan du öva alla steg

snubblar du

res dig

i bemärkelsen res med din fråga

svaret är i ditt öppnade övande

övandet är ett av det vackraste

ändå suckar mången

samt säger

öva är tråkigt

säg

har du sett barn öva gåendet

gång

*

(”)

barnets övande är väl egentligen sinneövande i alla dessas, allt dettas skepnader

se, hur barn skriker rödglödgat, gråter sorgefloder, kiknar av lycka

släpper pärlskratt

just för att i kärlek bemästra dessa givna redskap

det lever i orden; jag är inte denna kropp

jag är inte detta medvetande/sinne

jag är skapande i skönhet med alla redskap mig givna

jag undanhåller inte ett av dessa

jag lyssnar och jag håller tömmarna i min hjärthand

jag ser i det ljus i den värme jag är

låt oss säga ett bibliskt blad; historieberättare

visdomsbärare