(sträcker hand)
gryningen
sträcker
handflator
målade i purpur
solen vaknar
stiger
häller
gyllenljus
in över bergen
tydliggör
pyramidens
trappstegsguld
den vördade
visdomsbäraren
lyfter dagens
slöja
*
(faller knä)
hon faller
ned på knä
inför ålderrosen
den vita i
skimrande rosa
kryper
in under
bladverket
taggarna flätas
samman
vävs samman
som vore de
värnandefingrar
hon ser ut
drömmer
hon har stängt
sig inne
ute
från
världen
’
(skåda)
skåda
in
över dalen
se flodens
fårade
andas
dimfolken
svävar
bär facklor i
händer
skimrande
ljusbollar
i dimman
så ser
byfolken detta
under
*
(undanlyft)
bergsväggarna
lyfter undan
slöjan från hans
ögon
han ser
sitt liv målat
i djupa
indigotoner
han hör en
kvinnas röst
nynna
hon håller en
själ
tätt intill sitt
bröst
bröstet sitt
inres
så har jag
alltid älskat dig
make
min själ längtar
*
(färgmakerska)
de bär
skålar med färg
given av
marker
av sand kavlar
elden glasskivan
uret släpper
pendelns rörelse
mortel
är kvarnens
mjuka
malande
gryningsdroppe
stiger
ur källa
rör vid
mitt hjärta
färgmakerskan
målar med mjuka
penslar
håller tömmarna
mjukt
drager varsamt plogen
sätter kornen
ur det givna
av marker
*
(”)
ordbländare kan
strypa flödet
släck
bländarljuset
lyssna till
varandra i mörkret
vems är vems
stämma
bländverk
behöver vila i regnen
*
är det så
konstigt att trådarna är virade
de skänker ljus
i det slutna
*
(”)
de kallar in dig
just för att du
skall höra
det du vägrar
inse
haglen är
kärleksglöd
*
(strofer 136)
ordbländare kan
strypa flödet
släck
bländarljuset
lyssna till
varandra i mörkret
vems är vems
stämma
bländverk
behöver vila i regnen
*
är det så
konstigt att trådarna är virade
de skänker ljus
i det slutna
*
de kallar in dig
just för att du
skall höra
det du vägrar
inse
haglen är
kärleksglöd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar