droppen

det var en gång en droppe, droppen levde högt upp i den himmelska sfären, hade funnit en guldsko trodde den, det droppen inte anade var att guldskon var ett blad böjt till en hand, en skål, en sko, en guldsko.
Moln, vita moln, rosa vita ljust blå hade slingrat sig in i skon, tillrett en mjuk bonad.
Droppen sov nu dröm.
Seglade, seglade vida hav.
Råkade kasta ett öga i havets spegel såg sig själv, såg tindrande ljus, undrade.
Är jag av glas, lika skört lika bräckligt.
Jag är inte bräcklig inte skör hördes glaset sjunga runt droppen.

Droppen såg åter sin bild av sig själv, hörde klanger rena
Regn, regn regnbågsfägring kristallers eld i havs famn.
Droppen slöt blicken om sig själv, såg klara ljusets källa, log så smått.
Vind började susa, droppen såg stranden vida, kände molnen i grynings ljus slingra sig ut ur skon, molnen log seglade vida, vida vita blommor, rosande blånande molnblommor med leende solar i händer.

Droppen kände skon öppnas, såg sig sitta i ett blad, ett gyllene blad,
vackerådringar började sjunga toner, sjunga visor, visande visor.
Droppen steg fram till spetsen, såg jordens hav.
Vacker, vacker är du jordefamn,

Vind hörde droppens sånger, slöt handen runt.
Nu for de vida vidare vida in i jordens famn.
Droppen föll in i ett jordeblad, såg sig om, började frysa.
Såg jordens hav, en vattenpöl vid bladets fötter,

Råkade kasta ett öga i havets spegel såg sig själv, såg tindrande ljus, undrade.
Är jag av glas, lika skört lika bräckligt.
Jag är inte bräcklig inte skör hördes glaset sjunga runt droppen.
Droppen såg åter sin bild av sig själv, hörde klanger rena
Regn, regn regnbågsfägring kristallers eld i havs famn.
Droppen slöt blicken om sig själv, såg klara ljusets källa, log så smått.

Tog välan ett skutt rakt ut, kände mjukan hud,
droppen hade funnit sig en panna med silverne håret runt,
nu visste väl inte droppen vad detta var,
Kände det där mjuka uppta sig.

Plötsligt kände droppen värme, såg sitt inre glöda.
Huden smekte pannan, åter var droppen fri
förvåningsögon blickade in i handen
Såg hennes nätta gestalt stiga ur
Dansa runt sina fötter i yster glädje stor.
Helt förutan
utan gyllene skor.