Satt vid strandkanten
vid oceanens
vita vågsvall
skummet yrde
havs alger
djupt blå mantel andades nära
kylan kröp in
jag huttrade
stjärndiadem skönjdes
Moder var mig nära
Allt var tyst
Hjärtat bultade
hud spändes
jag ven uppför bergets sida
blickade in i stupet
märkte klippans händer
såg klädnad singla
nattvind
ögons vingar svävade fria
stjärndiadem
bar
in
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar