iskälla

Isväggar, murar av is
reser sig

Omringar strupes
varmord

Söker vägar in
kroppen stelnar är en isstod

Ropar vanvetts
skräck

Genom väggar synes hjärtas rosenblad andas
rosenhänder

Andas

Andas

Värme

Isen smälter inåt
strömmar klara

ådrors ljus
av klaraste vatten

hon är en iskälla
nu brister isen
vattenkaskaders rena ljus stiger upp

hon är en klaviad, en nyckel

hennes sånger tonar in i livets is
hon är enfasiad, ett epigram

bilden vandrar genom källans isspegel

hör den brista

bilden vandrar genom isspegels yta
befrias från begärens käftar

befriat ur vanvettets skräck


hon kyler det vilket icke är

Med mjuk smeksam stämma talar hon i nätters stjärnljus

Faller
Faller
Vita

Runt hennes fötter

Kiselstenar vandrar uppför hennes ben in i handens skålar

Hon jonglerar sprider ljus

Hon är en nyckel, en klav, en klaviad
Bär allas nycklar inom sitt hjärtas sfär