Han satt under det stora trädet
hade somnat in i
sin självgodhets solfamn
drömde om hennes kropps liv
hon som var en av Hennes döttrar
Hon
kände hans drömska andetag
de framtagna bilderna
Hennes
jordvingar var kronblad runt
han tilläts
andades in hennes doft
märkte ej mörkermolnen
*
Det plötsliga är aldrig plötsligt
Det visar alltid sina händer innan
*
Han sitter under det stora trädet
i klar solfamn
han hade somnat in vaken
drömde om hennes kropps liv
hon som var en av Hennes döttrar
Modern kände hans drömska andetag,
de fria bilderna
Hennes jordvingar var kronblad runt
han tilläts, andades in hennes doft
det stora trädet andades bar knotiga visdomsgrenar
hörkände hennes mörkermoln
såg faran
det stora trädet andades bar knotiga visdomsgrenar
öppnade blad, händer fyllda av kärlek
vind susade runt
löven rasslade risslade
viskade; vakna.
han såg mörkermolnen, reste sig, skyndade till hennes sida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar