Han band henne vid stupan
piskan ven
rytmen dunkade inom
skar ryggen i strimlors
blods ränder
hudklädnad hängde trasor
Ur röda vägar
steg de
grinande leenden
illagörararna började om
rytmen dunkade inom
Han vände henne fram åt
rytmen
dunkade
inom
han slog hennes framtid
blånader blommade
Växte
Väx
te
landskapen skiftade
i färgmönstrade
suddiga
tydliga konturer
hon stängde för spåren, för överlevnad,
såg med förundran kroppens oigenkännliga konturer,
dalar, berg, kullar, böljande smärtlandskap.
Hon vandrade med handledsringar fotledsringar alltid där
märk
t
de kännande
de seende
de hörande
såg hennes inskurna svartrödsblås
handledsringar
fotledsringar
skärsmärta
hon vandrade böjd
med blicken fastnaglad vid
golv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar