vingklippt

Han fann henne svårt vingklippt
i dagars nätter putsade han vingpennorna
hämtade vattendroppar i källans sånger
gav henne att dricka
matade henne
med röda
med blå bär
blomblad och gräsets vippor

öppnade den hårt slutna näbben
bad henne äta

Vingarna var utbredda kjolar
fallna ut över markens sorg
i dagars nätter putsade han vingpennorna

de avklippta
mjölkade
smekte han långa

Bad spindelmor väva skirtrådars mönster om
i dagars nätter putsade han vingpennorna
i kärlek lade han dem sida vid sida
över varandra
till rätta

Hon kände sorg kunde aldrig återgälda
så trodde hon i sorg
hennes milda blick
omfamnade
ömt hans hjärta
sakta lärde hon sig lita till hans stämma
han kände hennes längtan
vingarna famnade vind
han sträckte fram handen
hon steg i

Ömt bar han henne mot bröstet till hjärta
han vandrade stigen den välkända uppför berget till
ställde sig med vinden
hans bröstkorg hävdes av sorg av lycka
skimrade brons
hans långa korpsvarta hår
vindsjöng
tre fjädrar givna av henne
var fästade i
de såg solen stiga in i himlahänder
strålade
väckte dag

Hennes milda blick omfamnade
ömt hans hjärta
han kände hennes längtan
lyfte armen
handen
in i vind
vind fyllde hennes vingar
vingar famnade vind

Hon flög fri
sjöng kärlek runt honom
hon kände hans hjärtas glädje

flög fri
sjöng kärlek runt honom

hon återgäldade