Det var en gång en gren.
I grenens hand levde två blad tätt samman, de bar mening, bär.
Ett av bladen särade livspunktens fäste,
Slöt sig samman med annat blad.
Sorgmantlar andades, andas i gudomsdalens händer
Det kvarvarande bladet slöt vingarna runt meningen,
Meningen lever, skall bära frukt.
Ett av bladen särade livspunktens fäste, han lämnade bakom trodde han,
sökte fly in i yngre livs famn, ack vad han bedrog sig, nu vissnar han sakta vemod förutan sitt inres livspunkts fäste
Den punkten är hos henne, den kvarvarande.
Det var en gång en gren.
I grenens hand levde två blad tätt samman, de bar mening,
bär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar