hennes steg

Hennes steg äro den ljuva hinden
trippandes lätt med vinden

Hennes armar äro fågels
vingars leende flykt

Hennes bröstkorg är fylld med
doftande akvileja med blåklockor
med hjärtans fröjd

Var gång hennes körsbärsröda läppar säras
tindrar vita pärlors rad

munnens blad andas
skapande skönhets
ord

hennes sköte
ett varmflöde
en oas

en födslodröm

hon vandrar med markerna, fötternas bågar famnar om
hon smeker gräsets susande hav, smeker jordens mörka fukt
blommor dansar i ring runt hennes liv fjärilar likaså
hon är en vackerdal till fröjd för livets morgon
i aftonens händer badar hon solens röda guld
havets vågor öser hon över
stenars kopparglöd
ser dem öppnas
dimmans slöjor sveper om sov sov i vaken dröm
i gryningen stiger hon upp
ur purpursnäckans händer
tvagar ansiktet i daggens droppar
hon är en kvinna en moder en dotter en jungfru vit
hon niger djupt för de fyras vägar
hon vidgar armar uppåt fingrarnas knoppar öppnas blommor slår ut
hon vidgar ben nedåt tårnas knoppar öppnas blommor slår ut
hon sjunger kärlekens lov
finner balans
i morgonklädnad
synes ljus stråla
synes värme strömma
genom hennes kropp
hon niger andas in sin nya dag
fåglar vaknar sjunger flyger ur hennes kronas famn
hälsar vind kammar hennes hår
humlor alla de små vaknar stiger ur hennes fötters valv
hon är en kvinna en moder en dotter en jungfru vit
sitter i trädets hägn fingrar
smeker lyras sträng

oh du vackra,
du är i allt med kärlek
så lär ock mig att vara
närvarande i allt
med barnets öppna
klara blick

i tillit

för

i tillit

med kärleks ljus med kärleks värme