så länge hade jag vandrat
en främling
förfrämligad
för mig själv
skälvande
fann jag en plats
så länge hade jag legat där
under en av tallens rötter
fastkilad av växande
så länge
ända sedan förstlingstallen anlände
en del av berget splittrades
föll i små partikelkorn
ännu kan jag uppleva smärtan
vi föll in
där
dit tallen anträdde sin färd
myrfolkens pärlrader
helade mig i saktmodsregnen
knådade
föstte samman var smula
inväntade havets stigande regn
knådade
tallen visste mig
hur jag numer
gömde mig
för världen
det ligger ett sandkorn på stranden
hon har sjunkit
så djupt in i
att ej
vilja synas
det ligger en pärla
på stranden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar